emmeliejohannes

Detta liv ibland.
I denna sekund , minut eller timma kanske, så förlorar folk familjemedlemmar, vänner, nära o kära.
Jag förlorade en tro, om att de man någonsin gett kommer man få tillbaka i gengäld.
Men ACK så fel jag hade. De är nu förlorat och kommer inte finnas mer, att förlora en tro är dock jobbigt de med.
De svider i själen i hjärtat, överallt i kroppen och ut kommer inte hat, ilska utan TÅRAR och BESVIKELSE.

Mitt liv kommer gå vidare utan denna tro om att "man ger och man tar". För mig finns de inte ordet "jag tror".
För om jag gör en sak åt andra så gör jag de med hjälp av mitt hjärta och för att så här är de i livet att om man hjälper så hoppas man på att andra ska hjälpa en tillbaka, då kommer man lyckas långt i livet.

Jag ska vara riktigt ärlig nu, för nu skriver jag av mig till FULLO.
Hade inte Johannes funnit´s i mitt liv, så hade mitt liv vart slut för länge sedan.
Han är mitt hopp mitt allt, älskar han så otroligt!
Ni alla tror så jävla mkt. ni tror ni vet vad fan jag känner.. INGEN kommer få reda på de. För även dom gånger jag försökt så verkar de inte intressant.
Tjat på mig/om mig har de vart hela jävla livet, så fort allt är bra kommer de något mer.
För att inte tala om någon som ALDRIG vart här för mig. Min ilska är så stor så de SVIDER i kroppen på mig. Jag älskar dig samtidigt som Jag hatar dig så mycket , du satte mig till världen men sen då?



Jag vill känna att jag lever all den tid jag har.
Jag vill känna att jag lever veta att jag räcker till.

Jag vill leva lycklig för att jag är JAG, kunna vara stark!

JAG VILL KÄNNA ATT JAG LEVT MITT LIV!!!!



(Mamma jag älskar dig du är min ängel)